Jag ska säga en sak som många är rädda för. Egen tid.. en helt egen tid i hemma miljö... Vissa blir rädda när dom blir själv och måste göra sker hela tiden. Sj så njuter jag som aldrig förr... Musiken är på max jag har dansat druckit kaffe, spånat runt hemma.. killat mit i röven och städat.. Det är terapi i höstens mörker att få ha sin tid.. jag o p är ändå ofta ganska mycket med varandra på helgerna och det är det bästa som finns men tiden då man är helt själv ingen som vill något ingen som är nära utan bara ens egna andetag sin musik sin disk hemma. LIVET är härlig...

Idag har jag haft en bra dag...huset har fått ett tak lyft av en mycket hög synthig eftermiddag...:)

P är inte storm förtjust i ebm musik och synth men det kudne varit värre som han säger hans x var dansbands fanatiker ...

Fast han säger man bli lite små skadad av att lyssna på trance hard trance ebm och synt:) Men som sagt smaken är som röven delad:)

Imorgon är det fest med gamla klassen från vara, men jag har varken lust eller tid. P jobbar så mycket och jag vill att vi ska ha en helg jag och han ett berg med grönsaker plockmat på fredagen med kyckling och lite egen planka typ... Sen en vinare på det.. Sen på lördagen får vi se men att tända upp huset med värmeljus släcka ner med en stor pläd och bara kramas finns de något bättre??

Vad är det som gör att vissa fast de har förhållande måste ut o festa, jag tror jag är oerhört hemma kär. Tänk om de skulle ta slut vad ensam man skulle bli då???

Fast det gör det inte..

Jag har planerna att bli fru och det är något p inte är helt främmande för.

Jag vet att trotts vi tycker olika och har olika åsikter och har det stormigt ( läs: stormigt är att jag har hetsigt humör och han en dominant man och jag en biatch som vägrar göra det nån säger till mig om jag inte vill)

Så är det bra. vardagen är j-ligt tråkig men det beror inte på förhållandet, det är jobb mörker och att jag inte får allt jag pekar på:)

I mitt liv kan man vällsäga det har funnits en del killar men endast 3 som jag älskat...

en när jag var mindre 13 - 17 år

 en senare som jag inte insåg gav mig mer nedvärdering och olycka än älskade mig tillbaka när jag älskade honom men som kom på försent att det var mig han ville ha. Han gjorde mig fruktansvärt illa. i åldern 19 - 23 års ålder.

sen P då en kille som Alltid är ärlig.. han har sen dagen då vi träffades en juli kväll kl 6 varit en bra vän som redan efter en vecka tog hela mitt hjärta.

Han SMSar ofta hur underbar jag är och han älskar mig och att jag är snygg och allt det där. Jag tordde man bara gjorde sådant i början. Men inte han. Han är karn som inte köper blommor bara för att det är år eller en högtid att man borde uppvakta utan han handlar när man inte har en susning.

Han är lite väl snäll ibland måste jag säga..:S

 

pippi

16 oktober 2008 20:30

jag är som dig gumman, jag älskar min egna tid, uuuunderbart!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

så känns det, jag har ingen ork att fixa min nya blogg men den är iallefall www.perzonligt.blogg.se   Jag har jobbat klart för dagen och middags dilemma är på tapeten, 4 barn ska se på katten och jag e emot allt vill bara sitta i soffan o sova typ......

kissen heter nu cesar ( efter min krig o historiker till sambo) det är en vilding ... Ja har tagit kort o de kommer troligen imorgon... nu måste ja äta... Ja jobbar så mycke nu ja itne ens hinner med livet hemma. 12 timmar utan rast alla till lags. ...

Ok p och jag har bollat från o till med dettA MED barn och kommit fram nu att de ligger på is i år till med tanke på jobbandet, vi båda jobbar "ganska" mycket nu men iallefall. Idag på kvällen så ska vi få en liten påjke i gen. nu när man har hus så ...

alltså ja ska byta sida.. håller på o skapar... om 78 minuter typ ska vi hem...:) men min nya sida informerar ja er om när designen är prima... ...

så ska jag avsluta denna bloggen..tappat gnistan...